Hur såg det egentligen ut längs ”Vägen till Klockrike” på Bolles tid?

Ett av de stora litterära verken i Sverige sägs vara ”Vägen till Klockrike” skriven av Nobelprisbelönade Harry Martinsson. Vägen till Klockrike är en skildring av Sverige under perioden runt slutet av 1800- och i början av 1900-talet sett ur luffaren Bolles ögon. Man får följa Bolle och hans vandring runt om på vägarna. Faktum är att Klockrike är en plats som Bolle aldrig lyckas nå, utan byn symboliserar ett fjärran mål för hans vandring, en symbol för det ouppnåeliga paradiset.

Med vad hade Bolle kunnat få se om inte länsfiskalen stått i vägen för hans vandring på vägarna mot Klockrike? Vid den tidpunkten hade järnvägen precis kommit till byn.anders Invånarantalet i socknen började då öka igen efter en tid då emigration av främst jordbruksarbetare till USA inneburit ett minskat invånarantal. Vid sekelskiftet fanns det 1170 personer i Klockrike socken. Klockrike socken ligger i ett av mellersta Östergötlands bördigaste jordbruksdistrikt. Själva tätorten ligger ”utslängd” mitt bland åkermarkerna. På de lite drygt 2000 hektar åkermark som omgärdar Klockrike är det anders1troligt att Bolle skulle fått se en hel del spannmål men även en hel del gräs för höskörd att utfordra den ganska talrika nötkreatursgruppen. Även hästar och får utgjorde ett vanligt inslag i bygden. Socknens jordbruk stod för den tiden på hög nivå och jämfört med många andra bygder så användes rationella brukningsmetoder med den tidens mått.Under mellankrigstiden fanns det också en viss odling av sockerbetor och i en text skriven av kyrkoherde K.G. Widelius 1945 framkommer att just Klockrike var pionjärkommun för Östergötlands sockerbetsodling. I dag dominerar fortfarande de traditionella spannmålsgrödorna medan det finns betydligt färre av de betande djuren. Grisar och fjäderfä är de dominerande djuren på gårdarna och sockerbetor odlas inte längre.

K.G. Widelius skriver också följande strax efter andra världskriget: ”Socknens befolkningsförhållanden framstå i en för framtiden ganska oroväckande dager. Den mångomskrivna ”flykten från landsbygen” har på senare åren gjort sig starkt förnimbar. anders12Orsakerna kunna vara mångahanda. Främst pekar man på jord-brukets ratio-nalisering och mekanisering på den manu-ella arbetskraftens bekostnad, på den vuxna ungdomens bättre utkomstmöjligheter och större arbetsförtjänst i städerna, dess större frihet där med rikare nöjesliv etc.”. Alltså i princip samma diskussion som än idag diskuteras och visst har Klockrike förändrats. Det ”paradis” Bolle drömde om ser annorlunda ut och samhället har förändrats. Färre personer bor i bygden och även om jordbruket är en betydande del så är det inte längre motorn i samhället. Numer bor man i Klockrike men arbetar i de närliggande städerna, främst Linköping och Motala. Den sista lanthandeln lades ner på 90-talet och antalet arbetsplatser har stadigt minskat. De betande djuren har en mindre framträdande roll och jordbruket sköts även idag på ett för tiden mycket rationellt sett.

Så här i jultider kan man även passa på att återberätta den sägenomspunna historien om helge Björn från Klockrike. Björn var församlingens första pastor som var präst under 1200 talets sista decennier som en dag före julhögtiden förolyckades under en ”skenfärd” från kyrkan till hemmet. När kyrkoherdens hustru, som vid tidpunkten var sysselsatt med bak, fick det oväntade budskapet om att hennes man förolyckats ville hon inte tro på detta utan yttrade: ”Skulle detta bud vara sant, månde dessa brödämnen varda sten. Min man kan nog köra en häst.”. När hon efter att ha konfronterat den verkliga händelsen och åter kom in i köket, fann hon att degklimparna var stenhårda. Historien berättas det fortfarande om i bygden och i min barndoms skolundervisning fick vi ofta höra historien om Helge Björn. Jag minns även att man, i alla fall då, fick kliva upp i kyrktornet för att bevittna de förstenade degklumparna.

Så vad hände då med Bolle? Han nådde ju som sagt aldrig Klockrike, men i hans vandring genom landet skildras en mängd spännande personligheter men kanske framför allt den tidens orättvisor som fanns i samhället. Boken finns fortfarande att köpa och gavs så sent som 2004 ut i en ny upplaga. //Anders Grönvall

Om jordbruketisiffror

Jordbruket i siffror är en blogg från Jordbruksverket. Här lyfter vi fram intessanta siffror och tipsar om statistik som kan ge en bakgrund till tidningarnas nyheter inom jordbruksområdet. Om du söker någon särskild statistik, kontakta oss gärna så ska vi gräva i vår statistikdatabas och se vad vi kan finna.
Det här inlägget postades i Fascinerande fakta och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hur såg det egentligen ut längs ”Vägen till Klockrike” på Bolles tid?

  1. Ping: Inspirerande socknar | Jordbruket i siffror

  2. Kjell Alsetun skriver:

    Jag tror inte att ”de förstenade degklumparna” har förvarats i kyrktornet. Däremot har de som jag minns tidigare förvarats ovanför sakristian i kyrkans östra del. Numera finns de för beskådan i en glasmonter under läktaren i kyrkan. Välkomna till Klockrike för att beskåda dem!
    Helge Björn antas vara den som tog initiativet till den första kyrkan i Klockrike, som uppfördes omkring år 1300. Enligt berättelsen förolyckades helge Björn vid en färd från kyrkan hem till prästgården i Brickstad i advent 1309.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s