Det spirar, klapprar, sprakar och surrar i Mullsjö.

Plötsligt slutade asfaltsvägen, landskapet öppnade sig och grusvägen ringlade vidare förbi några Nordsvenska hästar och bort mot en flock fjällkor innanför en gammaldags gärdesgård. Ett får bräkte och vi fortsatte in i denna oväntade höstidyll förbi en dunge. Jag stelnade till, kallade bums in byrackan och backade så osynligt det gick tillbaka. Ett gäng välvuxna tjurar, av den ettrigare sorten, låg och idisslade. Det var bara en endaste eltråd mellan tjurarna och oss. Nog för jag tidigare hanterat tjurarna på Götala försöksgård i Skara över forskarnas förväntan men nu spelade istället tidiga barndomsminnen mig ett spratt. Att omringas av uppretade mjölkkor i Arnebergas beteskullar vid Örberga utanför Vadstena hade satt sina spår även om det troligen var taxen Milli som var värst ute den gången. Idag lär risken vara minimal att stöta ihop med mjölkkor på Vadstenaslätten men tydligen inte när det gäller betande tjurar i Mullsjöområdet.

 På väg tillbaka mot samhälle några hundra meter bort passerade vi skylten ”Välkommen till Mullsjö – Friluftsriket!” och jag insåg att jag passerat in och ut ur Habo kommun utan större besvär. Som nyinflyttad kunde jag inte låta bli att förundras över att det fortfarande fanns så mycket djur på nära håll. I skogen intill stötte vi senare ihop med arbetande hästar och det har även hänt att det klapprat in ett tvåspann Nordsvenskar i full fart i villaområdet och galant vänt runt med stort träflak i släptåg.

 Hur är det med jordbruksaktiviteter i Mullsjöområdet? Ja, det är helt klart mycket mer än en uppbromsande rondell med vacker snöstjärna mitt ut i ingenstans på väg 26/47 mellan Jönköping och Falköping eller den sjöutsikt man ser från tågperrongen.  Bland t ex. ”alpina” Knaggebobacken, vandringsleder, kanotleder, Jönköpings läns bästa semelkondis, godisfabrik, flera matställen, Sveriges första golfbana, frisk luft, vacker natur, trevligt hejande människor och små spirande hjortronplantor, som får även Kirunabor att känna sig hemma, anar man spår av tidigare verksamhet och odlingslandskap.

piaRyfors bruk från 1700-talet och 250 meter över havet är en pärla som andas kulturhistoria. Engelsk landskapspark, naturreservatet Ryfors Gammelskog, kägelbana, brännvinsbränneri men också mera matnyttiga verksamheter i form av mejeri, ishus, orangeri, kraftstation och smedja med stångjärnshammare är några av anläggningarna och byggnaderna i Ryfors. Flera av byggnaderna används idag för restaurang- och hotellverksamhet samt som golfkansli. I smedjan sprakar dock fortfarande elden även om stångjärnstillverkningen upphörde 1906 då man satsade på ramsågsdrift med timmerflottning på sjön Stråken.

Folk och fä på bruket i Ryfors

I ”Ryfors bruk under Sagrarnas tid” av Birgitta Hagebratt Hurtig, okänt år och från www.mullsjo.se hittar jag mer fakta; År 1828 fanns 17 fast anställda personer på bruket; 1 inspektor, 1 bokhållare, 1 rättare, 1 stalldräng, 1 gårdsdräng, 2 ladugårdspigor för mjölkning av 15 kor, 2 kammarpigor, 1 kökspiga, 2 mjölnare, 2 sågare, 1 trädgårdsmästare, 2 parkskötare och därtill manliga och kvinnliga dagsverkare. De magra sandjordarna avkastade dåligt och 1838 började man därför växelodla potatis och vårsäd för brännvinstillverkning. Brännvinsdranken utfodrades till oxar och övriga restprodukter användes som jordförbättring. 1862 kom järnvägen till Mullsjö och man fyllde ångloken med vatten från sjön.

Vid sekelskiftet fick jordbruket och skogsbruket en allt större betydelse för brukets framtid. Under en tid efter 1880 var bruket avelscentrum för framgångsrikt uppfödning av ayrshirekor. Vid sekelskiftet fanns 45 kor som mjölkade 2 500 liter per ko och år att jämföra med dagens kor som mjölkar över 9 000 liter per år. Ryfors var ett självförsörjande brukssamhälle som även levererade ädelfisk och brieost till NK i Stockholm och ägde flera fastigheter bl a. Sagerska palatset.

pia123

Hur såg det ut för jordbruket i allmänhet i Mullsjötrakten?

pia123aTittar men på den statistik som finns hos Jordbruksverket kan man se att 1951 fanns det 41 gårdar med totalt 341 ha åker och 225 ha bete, dvs. ca 8 ha åker respektive ca 5 ha bete per gård. År 2010 fanns bara ca en fjärdedel av gårdarna kvar men de hade istället vuxit och bestod av ca 15 ha åker respektive 8 ha bete per gård. När det gäller mjölkkor fanns det år 1907 ca 4,6 kor per gård och år 1951; 5,6 kor per gård.

Hur var det i Torestorp?
De öppna fd. inägomarkerna mellan björkalléerna i Torestorp skvallrar om forna tider som kanske en dag blir bebyggd med lokaler för skola och barnomsorg. Lite längre bort i raden av grovvuxna körsbärsträd och stenmur skymtar något som skulle kunna ha varit en ”rännebro” dvs. uppfart till höskulle. Ytterligare en bit bort ligger det röda mycket speciella hus som påminner om konstnärsstället Sundborn och med sina vinklar och vrår väcker nyfikenhet.

I ”Jag minns mitt vackra Mullsjö” av Martin Allwood från 1975, får jag svaret; 1903 såldes Torestorps gård till Herman Ekelund och gården bestod då bara av ett rum och kök samt ladugård med hästar. Ekelund byggde undan för undan till och huset som fick en ganska underlig men trivsam form. Bland Ekelunds många konstnärsvänner fanns John Bauer som paddlade på Mullsjön och strövade i trakten på jakt efter små prinsessor och troll.

I boken ”Svenska gods och gårdar”, band 31 från 1941, hittar jag några liknande gårdar i trakten. Gårdarna verkar ha haft 2-5 ha åkermark, 2-5 kor, 1-2 ungdjur, 1-2 grisar, eventuellt några hönor och någon häst. Taxeringsvärdet för gårdarna låg då runt ca 6 000 kronor och inkluderade även ca 15 ha skog och betesmark.

Taxeringsvärden bör man ta med minst en nypa salt men kanske skulle marknadsvärdet då varit runt 8 000 kronor. Tittar man på de runt 400 gårdsförsäljningar som finns registrerade hos Jordbruksverket för år 2011 låg snittpriset för åkermark på 53 200 kronor per ha och för betesmark på 21 500 kronor per ha i Götalands skogsbygder. Här har man fördelat marknadspriset för hela gården med hjälp av senaste värdet för respektive del i taxeringsvärdet.

 pia1

Det surrar i Granstugan
Om man nu genomgående ser att djurantal och odling minskar så är aktiviteterna i Granstugan ett undantag. Stugan intill Nykyrka kyrka har ställts i ordning och används i olika föreningsverksamheter, bl a av Stråkens Biodlarförening. Man kan av surret bland medlemmarna ana att de 25 bisamhällen som fanns i Nykyrke socken år 1932 inte minskat i antal. //Pia Ottosson

Om jordbruketisiffror

Jordbruket i siffror är en blogg från Jordbruksverket. Här lyfter vi fram intessanta siffror och tipsar om statistik som kan ge en bakgrund till tidningarnas nyheter inom jordbruksområdet. Om du söker någon särskild statistik, kontakta oss gärna så ska vi gräva i vår statistikdatabas och se vad vi kan finna.
Det här inlägget postades i Fascinerande fakta och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Det spirar, klapprar, sprakar och surrar i Mullsjö.

  1. Ping: Inspirerande socknar | Jordbruket i siffror

  2. Ulla Lindmark skriver:

    Det var skoj att du skrivit om Mullsjö. Men dessvärre har vi inte någon anställning att offerera dig.
    Se bland biodlarna…. / Ulla och Kjell

    • Pia Ottosson skriver:

      Tack Ulla,
      trevligt att det blev en biodlarkurs i vår igen! Otroligt att så många biodlare generöst engagerat delar med sig av sin tid och kunskap och tacksamt att det bidrar till pollinering och odling/skörd.
      //Pia

  3. Claes skriver:

    Hej Pia,
    Fantastiskt intressant och levande beskrivet. Hoppas att du finner sysselsättning. Nytt Affärsskap på gång med start i mars.
    Ha det bra…..

    • Pia Ottosson skriver:

      Tack Claes!
      Det är tacksamt att berätta glimtar från Mullsjö, här finns redan spännande saker och möjligheter till utveckling, som du ju redan vet. Historikerna i TVs ”det hände här” verkar haft det betydligt tuffare i Habo och Boxholm. Medan t ex Vadstenas historia redan dokumenterats väl sedan Hedenhös, Gustav Vasas och Heliga Birgittas tid, Götakanalbåtarna och ångloken åker fram och tillbaka tut – tut. Den agrara utvecklingen följer liksom med på köpet och blir påtaglig med hjälp av Jordbruksverkets statistik som är allmänt tillgänglig på jordbruksverket.se.
      //Pia

  4. Anna Magnusson skriver:

    Hej Pia!

    Vad bra du skrivit!! Just nu har jag tyvärr inte heller någon anställning att erbjuda dig, men jag håller ögon och öron öppna för din räkning.

    Kram

    • Pia Ottosson skriver:

      Hallå Anna,
      kul att du uppskattade Mullsjöberättelsen! Om du ändå kikar in på Jordbruksverkets hemsida så finns det en del att läsa om fisk även om de fiskarna inte är lika tjusiga som dina dammfirrar/Koi. Jag vill också slå på trumman för en gammal favorit, Åsa Odelros som skrivit mycket läsvärt om alternativ hönshållning hos Jordbruksverket.
      //Pia

  5. Gunnar Johansson skriver:

    Hejsan Pia!
    Vad trevligt du har presenterat vårt vackra Mullsjö, och att du inte glömde det viktigaste! BINA!!!!!
    Ha de gott!
    Gunnar

    • Pia Ottosson skriver:

      Det var roligt att höra Gunnar!
      Nu gäller det bara att övertyga grannarna om att surrande bin är minst lika ofarliga och intressanta som brummande motorer. Har du sett Jordbruksverkets sidor om bin och humlor (se jordbruksverket.se Nyheter 2013-02-14)?
      //Pia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s