Priset för 1 kg kaffe 1956-2012

Fikapausen gärna med en kopp kaffe är helig i Sverige. Lyssna till den franske ambassadörens målande beskrivning av fredagsfikat med kanelbullar i sitt sommarprogram, eller varför inte Fredrik Reinfeldts sketch från melodifestivalen i våras.

Nog kommer vi också ihåg den nervösa mugg kaffe vi tackade ja till under anställningsintervjun, eller det första försiktiga fikat med nya släkten.

Kaffekonsumtionen går att följa under hela 1900-talet.  Numera är konsumtionen ungefär 8 kilo kaffe per person och år. Priset på kaffe går också att följa såväl i indexserier som i gamla årsböcker från SCB. Som ni kan se av diagrammet sjönk kaffepriset från mitten av 1950-talet fram till mitten av 1970-talet. Då chockhöjdes priserna år 1977 pga. frost. År 1991 sjönk kaffepriset pga. att internationella avtal inte fungerarar och åren 1994 och 1997 steg kafferpriset som en följd av väderförhållanden.

Diagrammet visar priserna både i 2012 års priser och i löpande priser. En studie av linjen som visar 2012 års priser där inflationen inte påverkar priset visar att kaffe var betydligt dyrare på 1950-talet och början av 1960-talet än det är idag. Diagrammet visar också att kaffepriserna fluktuerar.

För en kaffepaus krävs förstås kaffe. Jag har ett tydligt minne från min arbetsplats i början av 1990-talet. Där kokade vi kaffe enligt ett rullande schema till hela avdelningen. Den veckan jag skulle koka kaffe försov jag mig. Jag kom inrusande i fikarummet 9.35 och mötte 40 irriterade och kaffesugna kollegor samt min chef, som just hällt vatten i den sista kaffebryggaren.  Den ”korrigerande feed-back”, eller varför inte tala klarspråk och skriva den ”utskällning” jag fick efteråt var nog den tydligaste jag fått hittills i mitt arbetsliv.

De första minnena är desto trevligare och som hämtade från Emil i Lönneberga. Jag var fem—sex år och följde med pappa, mamma och farfar och hässjade hö (jag gjorde en egen minihässja av pinnar). Efter ett par timmars arbete var det dags för paus och kaffe i skuggan. Min farfar drack alltid kaffe på fat. Han tog sockerbiten mellan tänderna, balanserade fatet på tre fingrar och blåste på kaffet så det bildades små vågor. Jag var otroligt imponerad och skulle, om jag bara vågade, än i dag gärna härma honom.

Under studietiden praktiserade jag på en bondgård. Bonden och jag drack kaffe i ladugården. Flugorna surrade, en katt sov i knät och minst en hund satt med tassarna på det lilla bambubordet och ville bli kliad under hakan. Vi åt alltid pepparkakor till kaffet eftersom vi båda tyckte, att det är viktigt att vara snäll. Fikarummet hade däremot en del brister. Dörren var trasig. Om man stängde den utifrån på ett speciellt sätt gick den i baklås. En kväll gick jag ut först och ni förstår resten. Bonden tillbringade en god stund med att skruva loss ett fönster för att ta sig ut och jag köpte extra kryddstarka pepparkakor till nästa fika.

Så mycket kan hända under en kaffepaus. Vilka är dina minnen? Är kaffepausen en trevlig avkoppling eller ett socialt kraftprov?

//Ann-Marie Karlsson