Med gråten i ögonen

LökarDet är inte så konstigt att tårarna börjar rinna, eftersom det faktiskt är svavelsyra du helt plötsligt får i ögonen. När du skär lök, alltså. Annars är den ju ganska oansenlig, löken. Lite tråkig, skulle man kanske kunna säga. Gulbrun och torr ligger den i ett hörn i butiken eller i din kyl, där den dessutom skräpar ner…

Men sin låga profil till trots är löken en av våra mest använda grönsaker. När man lutar sig tillbaka och funderar en stund på saken, så inser man snabbt hur ofta man faktiskt använder lök i matlagningen. Och det är ju heller inte så konstigt, med tanke på vilken fenomenal smaksättare den är. Billig är den dessutom. Sedan nära två decennier tillbaka har kilopriset i butik varit förvånadsvärt konstant och legat på i snitt strax över 9 kronor, räknat i 2012 års penningvärde. Rena kapet, kan man tycka. Särskilt om man jämför med prisregleringarnas tid på sextio- och sjuttiotalen, då priset stundtals var mer än dubbelt så högt som nu.

Lök

Pris, produktion och import för lök mellan 1956 och 2012. Pris (blå linje) visas i 2012 års penningvärde och avläses mot den vänstra axeln. Produktion (ljusbrunt) och import (mörkbrunt) visas i ton och avläses mot den högra axeln.

Bland köksväxterna (eller grönsakerna, som de flesta av oss kallar dem) är löken den tredje största grödan i den svenska odlingen, efter morötter och isbergssallat. Förra året producerade svenska odlare över 50 000 ton lök. Dessutom ökar produktionen stadigt sedan lång tid tillbaka, som en effekt av dramatiskt ökad produktionseffektivitet och större odlade arealer. Sedan mitten av nittiotalet har produktionen fördubblats, trots att importen också sakta ökat. Det betyder att lök är en av få svenska jordbruksprodukter där självförsörjningsgraden (den andel av det vi svenskar konsumerar som också produceras i Sverige) faktiskt ökar. Huvuddelen – strax under tre fjärdedelar – av den svenska löken odlas i Skåne, även om Öland, Gotland, Blekinge och Östergötland också är stora producenter.

För övrigt finns det många knep för att slippa tårarna i ögonen. Ett av dem är att värma eller frysa löken innan man skär upp den. Då förstör man de enzym som producerar de flyktiga ämnen som i sin tur tar sig upp till ögonen för att omvandlas till den irriterande svavelsyran. Enzymen kallas Allinaser, eftersom biokemister gärna gör det enkelt för sig. Lökens latinska namn är nämligen Allium cepa.

//Jörgen Persson

Om jordbruketisiffror

Jordbruket i siffror är en blogg från Jordbruksverket. Här lyfter vi fram intessanta siffror och tipsar om statistik som kan ge en bakgrund till tidningarnas nyheter inom jordbruksområdet. Om du söker någon särskild statistik, kontakta oss gärna så ska vi gräva i vår statistikdatabas och se vad vi kan finna.
Det här inlägget postades i Trädgård och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Med gråten i ögonen

  1. Ping: 10 i topp mest klickade inlägg plats 2: Konsumentpris för mjölk | Jordbruket i siffror

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s