Användningen av växtskyddmedel är ett ämne som det finns många heta åsikter kring, så det verkar ju som ett lämpligt område att skriva lite om. Särskilt när man är en lite bufflig personlighet som jag…
Skämt åsido – användningen av växtskyddsmedel är ju ett nödvändigt ont, som de flesta vill minimera så mycket som möjligt av både ekonomiska och miljömässiga skäl. Sedan ganska lång tid tillbaka pågår också ett strävsamt men enträget arbete att både minska användningen, men också att styra över mot mindre farliga växtskyddsmedel. I det arbetet deltar givetvis Jordbruksverket, bland annat inom ramen för Växtskyddsrådet, som är ett samarbete mellan flera av de stora aktörerna inom det svenska jordbruket.
En viktig förutsättning är förstås att ha en tydlig bild av hur användningen ser ut och hur den utvecklas över tid. För användningen i jordbruket som helhet tar Kemikalieinspektionen och SCB fram statistik, men vad gäller användningen i växthusodlingen finns det inte mycket att hämta. I vår senaste undersökning av den svenska trädgårdsodlingen tog vi därför, på uppmaning av bland annat Växtskyddsrådet, några första stapplande steg för att bättra på kunskapsläget lite.
Vi frågade helt enkelt växthusodlarna om de använde någon av tre typer av växtskyddsmedel: kemiska, makrobiologiska eller mikrobiologiska. Kemiska medel är väl kanske vad de flesta tänker på när man pratar om växtskyddsmedel eller bekämpningsmedel: tillverkade eller naturligt förekommande kemiska ämnen, inklusive oljor och fettsyror som såpa. Makrobiologiska medel består av småkryp som nematoder, insekter och spindeldjur (och kallas även NIS). Mikrobiologiska ämnen består av de ännu mindre krypen svampar, bakterier eller virus.
Resultaten visar att 77 procent av samtliga företag använde någon form av växtskydd i sin växthusodling under 2020 (figur 1). Vanligast var användningen inom den specialiserade gurkodlingen och minst vanlig var den bland de företag som hade blandad odling. Man kan även se att användningen var vanligare i stora odlingar än i små. Bland företag med 5 000 kvadratmeter odling eller mer använde så gott som alla någon form av växtskydd, medan bara knappt 60 procent av företagen med upp till 999 kvadratmeter odling gjorde detsamma. Kanske inte helt oväntat – stora odlingar har ju en betydligt högre exponering och dessutom kan ju konsekvenserna av ett utbrott av växtskadedjur bli mycket större.
Om man sedan tittar på hur stor andel av företagen som använder kemiska växtskyddsmedel, så är skillnaderna mellan framför allt odlingsinriktningarna lite större (figur 2). Bland samtliga odlare var det bara drygt 50 procent som använde kemiska preparat. Omkring 70 procent av de specialiserade gurkodlarna och prydnadsväxtodlarna använde kemiska medel, medan bara omkring 30 procent av tomatodlarna och företagen med blandad odling gjorde detsamma. Utan att vara någon expert på växtskydd kan jag tänka mig att odlingen av gurka och prydnadsväxter helt enkelt inte har tillgång till nog effektiva biologiska växtskyddsmedel och därför måste ta till kemiska medel i större utsträckning.
Bland de tre olika typerna av växtskyddsmedel var makrobiologiska medel de som användes av flest företag (figur 3). Hela 55 procent av alla växthusföretag använde makrobiologiska medel och över 70 procent av de specialiserade gurk- och tomatodlarna. Betydligt färre företag använde däremot någon form av mikrobiologiska medel. Totalt sett använde bara en fjärdedel av företagen sådana medel. Vanligast var det hos tomatodlarna, där nästan en tredjedel använde mikrobiologiska medel.
Statistiken hittar du som vanligt i vår statistikdatabas, om du letar under rubriken Trädgårdsodling/Växthusinformation. Men riktigt spännande blir det kanske först om lite drygt ett år, när vi har tagit in uppgifter om 2023 års användning. Då kan man kanske börja spekulera lite om trender…
//Jörgen Persson
Jordbruket i siffror 