Produktionen av matfisk minskar i Sverige

Matfiskproduktionen 2019 skattas till 9 600 ton i hel färskvikt. Detta innebär en minskning med 1 500 ton, eller 14 procent, jämfört med 2018. Det är tredje året i rad som produktionen av matfisk minskar i Sverige.

Diagrammet visar att produktionen fluktuerat genom åren. För år 2000–2012 ses en ökande trend, produktionen gick sedan ned 2013–2015 för att sedan öka igen 2016. Efter toppen 2016 har produktionen minskat årligen och är nu i nivå med 2010 års produktion.

Vidare visar diagrammet att regnbåge är den art som odlas mest i Sverige. Regnbåge har genom åren stått för ungefär 90 procent av den totala matfiskproduktionen. I övriga arter ingår bland annat röding, ål, öring och lax.

I dag publiceras officiell statistik om svenskt vattenbruk

Utöver jordbruksstatistiken så ansvarar Jordbruksverket även för den officiella statistiken inom vattenbruksområdet. Vattenbruksstatistiken baseras på en årlig enkätundersökning som SCB skickar ut till samtliga företag i Sverige som bedriver kommersiell odling av fisk, kräftor, musslor, ostron och alger. Undersökningen har genomförts årligen sedan 1983.

Vattenbrukets produktion redovisas uppdelat på konsumtion (av matfisk, matkräftor och blötdjur) och utsättning (av sättfisk och sättkräftor).

Med produktion av matfisk, matkräftor och blötdjur avses vad som under året tagits ut ur odlingar av konsumtionsfärdig fisk m.m. Fisk, kräftor eller blötdjur som hållits kvar i odling, dvs. förts över till nästa produktionsår, ingår inte i statistiken.

Med produktion av sättfisk och sättkräftor avses vad som under året levererats utanför matproduktionen, det vill säga satts ut i naturvatten eller in på en annan odling för att tillväxa. Fisk och kräftor som hållits kvar i odling, överförts till annan odling inom företaget eller förts över till nästa produktionsår, ingår inte i statistiken.

Ta del av vattenbruksstatistiken i vår statistikdatabas.

//Martina Kielén, SCB

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Sötlupin-en möjlig protienkälla som odlas på 185 hektar år 2020

Lupin är en baljväxt som ingår i samma familj som t.ex. soja. Det finns olika arter av lupin. Den art som vi har statistik om är sötlupin. Den skiljer sig från den lupin vi ser längs vägarna och i trädgårdarna för att den innehåller låga nivåer av bitterämnen och inte är giftig. Bönan är stor som en ärta och har en proteinhalt som är ungefär som den i soja.

Det pågår odlingsförsök med sötlupin i Sverige. Den är anspråkslös och klarar vårt klimat bättre än t.ex. soja. Den trivs på jordar som inte är så näringsrika men står sig dåligt i konkurrensen mot ogräs.

Vår preliminära statistik visar att sötlupin odlas på 185 hektar år 2020. Odlingen har de senaste fem åren varierat mellan 140 hektar och 185 hektar. Om jag tittar på den senaste 20-årsperioden kan jag se att odlingen enstaka år har varit runt 300 hektar.

Under de senaste åren har 20-30 jordbruksföretag odlat sötlupin.

sötlupin

Marginell odling av soja

sojaI underlagen till Lantbruksregistret hittar jag några få hektar av sojaodling i Sverige. Här har jag slagit ihop grödkoderna 38 (sojabönor, oljeväxt) och 39 (sojabönor, foderväxt)  i stödansökningarna för att få till de 4-6 odlare som krävs för att jag ska kunna redovisa grödan. År 2020 odlades ungefär 30 hektar soja i Sverige.

Statistiken är hämtad från Lantbruksregistret. Grödredovisningen bygger på de arealer som jordbrukarna anger i stödansökan. Det kan också vara bra att tänka på att arealerna är små och att ett enstaka fel någonstans i processen kan ge stort utslag vid jämförelsen mellan åren. Som jämförelse odlar vi i år 20 000 hektar åkerbönor i Sverige.

//Ann-Marie Karlsson

Publicerat i Arealer | Märkt , , | Lämna en kommentar

Slakten av ekologiskt hållna får och lamm minskade 2019

Idag har vi publicerat en rapport med samlad statistik om den ekologiska animalieproduktionen för år 2019. Den visar bland annat att invägningen av ekologisk mjölk 2019 var näst intill oförändrad jämfört med 2018 samtidigt som produktionen av konsumtionsmjölk och syrade produkter minskade. I vår statistikdatabas har vi löpande månatlig publicering av invägningen av ekologisk mjölk, mejeriproduktion samt invägningen av ägg. Statistiken om slakten av ekologiskt hållna djur uppdateras dock bara årligen. I detta blogginlägg ska vi därför titta lite mer på slakten av ekologiskt hållna djur.

2019 ökade slakten av ekologiskt hållna djur för nötkreatur, grisar och slaktkycklingar medan slakten av får och lamm minskade. Av följande figur framgår att slakten av ekologiskt hållna nötkreatur uppgick till 22 400 ton 2019, en ökning med  3 % jämfört med 2018.

nöt

Slakten av ekologiskt hållna får och lamm minskade under 2019 med 10 % jämfört med 2018 och uppgick till knappt 1 100 ton. Slakten av grisar ökade däremot. Mellan 2018 och 2019 ökad slakten med 11 % till 6 100 ton. Även slaktkycklingproduktionen ökade och uppgick till 1 300 ton år 2019, en ökning med 10 % jämfört med 2018.

nöta

Om man tittar på andelen slaktade ekologiska djur i förhållande till den totala slakten i Sverige så kom nötkreaturen upp till en andel på 16 % 2019 och motsvarande andel för får och lamm var 21 %. Produktionen av  ekologiskt hållna grisar och slaktkycklingar är liten i förhållande till den totala produktionen. 2019 var knappt 3 % av slakten av gris ekologisk. Motsvarande siffra för slaktkycklingar var knappt 1 %.

//Ulf Svensson

nötas

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Odling och skörd av spannmål åren 1860-2019 med prognos för år 2020

Idag publicerar vi en prognos över skörden år 2020. Prognosen säger att spannmålsskörden beräknas bli  5,9 miljoner ton och oljeväxtskörden  350 ton. Det kan jämföras med skördarna år 2019 som var 6,1 miljoner ton respektive 336 tusen ton.

Odling och skörd av spannmål i Sverige

spann

I stora drag visar statistiken att mest areal odlades med spannmål mellan 1880-talet och 1930-talet. Därefter minskade spanmålsarealen för att återigen öka under 1970-talet. Från slutet av 1980-talet har spannmålsarealen minskat.

Förändringarna i areal av spannmål liksom av olika grödor beror på en mängd faktorer som utdikning, förädling av spannmålssorter, efterfrågan och priser, jordbrukspolitik, samt teknisk utveckling t.ex för maskiner och redskap. Du kan läsa mer om arealen av olika grödor här. För de senaste åren finns statistik här. För de senaste åren finns statistik här. Det bör noteras att statistiken före år 1913 är mer osäker än statistiken efter 1913.

spannmålareal

Det är möjligt att följa produktionen av spannmål långt tillbaka i tiden. Här visar jag perioden 1860- 2019. 1860 kan tyckas länge sedan hela 150 år, men min mormors mors var ett litet barn då, så det är inte så länge sedan. Inte längre sedan än att jag kunnat passa på att fråga min mormor när hon levde om hon hört sin mamma berätta något om hur det var när hon var liten.

Statistiken visar att spannmålsskördarna har ökat från att ha varit mellan 2 och 3 miljoner ton från 1870-talet fram till 1950-talet. Därefter ökade skördarna snabbt till en nivå mellan 4,5 och 5,5 miljoner ton i mitten av 1970-talet. Därefter har skördarna varit relativt stabila på den nivån. Du kan läsa mer om skördarna för enskilda grödor för hela perioden här. De senaste åren beskrivs mera i detalj i detta blogginlägg.

Skördarna varierar också från år till år. Mellan enskilda år är vädret den främsta orsaken till förändringarna. I diagrammet nedan visar jag på några tidpunkter med ovanligt hög eller låg totalskörd av spannmål. Under ”svåråren” på 1860-talet framförallt åren 1867-1868 var de totala spannmålsskördarna låga. Detsamma gäller 1917-1918, 1941, 1947. På senare tid har skörden varit låg 1992 och förstås det senaste missväxtåret 2018.

Rekordåret då mest spannmål producerades i Sverige var år 1984 då spannmålsskörden blev 6,6 miljoner ton. Andra år med en skörd över 6 miljoner ton är åren 1974 då skörden var 6,4 miljoner ton samt på senare tid åren 2015 och 2019.

spannmålareala

Odling och skörd av oljeväxter i Sverige

raps

Oljeväxter började odlas i Sverige i nämnvärd omfattning under 1940-talet. Odlingen var som störst under 1970-1980 talen, då arealerna varierade mellan 150- och 170 tusen hektar.

oljas

Totalskörden av oljeväxter var som högst åren 1989-90 då den uppgick till 380 tusen ton. Den nationella jordbrukspolitiken var under denna period inriktad på att täcka det svenska behovet av vegetabilisk olja och proteinfoder.

Genom 1990-års livsmedelspolitiska beslut och strax därefter planeringen för ett EU-inträde 1995 kom beredskapsmålen att minska i betydelse. Den minskade produktionen under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet kan förklaras med att lönsamhet för att odla spannmål blev bättre i jämförelse med att odla oljeväxter. Mot bakgrund av högre priser under 2000-talet har odlingen åter visat en viss uppåtgående trend.

Odlingen har framförallt förekommit i slättbygderna i Götaland och Svealand. I skogs-bygderna har odlingen varit marginell. Ett år som står ut är liten odling och låg skörd av höstrybs år 1981. Övervintringen var mycket dålig och ledde till att ungefär 61 procent av den areal som såddes på hösten fick plöjas upp. Dessutom blev som ni kan se i diagrammet skörden på den lilla del av arealen som blev kvar usel. Från lokal nivå rapporterades kyla, regn och frost som orsaken till den låga skörden av höstoljeväxter.

Oljeväxterna drabbades också av torkan 2018, då avkastningen för den vanligaste höstrapsen sjönk till 2 300 kg per hektar att jämföra med ett genomsnitt för åren 2013-2017 som var 3 500 kg/ha

I stort har avkastningen per hektar har varit svagt ökande sedan år 1965. Sedan slutet av 1990-talet har dock höstraps uppvisat en allt snabbare ökningstakt och skillnaden i skördenivå jämfört med de övriga raps- och rybsgrödorna har efterhand blivit större.

oljast

Om du vill göra egna diagram hittar du siffrorna som diagrammen bygger på i denna fil skörd av spannmål_oljeväxter till diagrammen.

//Ann-Marie Karlsson

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

1965, hässjades och krakades 75 procent av förstaskörden vall

vallaVi håller på att städa ut våra förråd och då hittade jag några intressanta gamla statistiska meddelanden nämligen serie J12. I denna serie redovisas mellan åren 1956 samt 1965-1990 hur vallskörden bärgades. Bilden nedan var tagen just 1965 med syfte att dokumentera en ovanligt god skörd. Krakarna syns i förgrunden och hässjorna i bakgrunden.

krakar

År 1956 bärgades 82 procent genom hässjning och krakning, 15 procent torkades på bärgmarken, inget skulltorkades och 2 % ensilerades. Krakning krävde något torrare gräs än hässjning, medan torkning på  marken (torkning på slag och volmning) krävde bättre väder.

Mellan åren 1956  och 1975 särredovisades hässjning och krakning och vi kan se att hässjning var mycket vanligare än krakning. Det blir också tydligt att utvecklingen gick sakta mellan 1956 och 1965. Andelen hässjat och krakat har endast sjunkit med 5 %. Därefter går utvecklingen snabbt och 10 år senare år 1975 är andelen 18 %.

bärgaHässjorna och krakarna minskade medan framförallt skulltorkning ökade. och ensilering ökade. Under den här perioden är det dock skulltorkning som ökar mest. År 1965 skulltorkades 4 % av förstaskörden vall. Det var en andel som ökat till 54 % år 1989. Det blir också tydligt att ökningstakten är störst från 1965- början av 1980-talet, därefter är andelen förhållandevis konstant, litet drygt 50 %.

Nu börjar istället ensilering bli vanligare. Den andel av förstaskörden som ensileras bärgaförändras inte så mycket på 1960 och 1970-talet, men i början av 1980-talet blir ensilering allt vanligare. Under 1980-talet ökar den från 6-7 % till över 20 % år 1990.

I början av perioden ensilerades vallen genom att läggas i limpor på marken, eller i fack av betong. Gräset packades, myrsyra tillsattes och limpan eller facket täcktes sedan så det blev lufttätt. Detta passade bäst för litet större gårdar som kunde utfodra så stora mängder att ensilaget inte blev dåligt. Plastbalarna som nu har ersätt hässjor och krakar ute på åkrarna introducerades under 1990-talet. De möjliggjorde för också jordbrukare med färre djur att bärga genom att göra ensilage. Andelen ensilage har alltså fortsatt öka sedan 1990.

SCB slutar att redovisa statistiken år 1990 så utvecklingen de senaste 30 åren vet vi inte exakt. Uppgifterna är dock insamlade fram till för något år sedan och jag har bett SCB räkna fram hur stor andelen var då. Så förhoppningsvis kan jag redovisa en siffra för 2014, 2015 till hösten.

bärg

Ensilage vanligare på större gårdar

Bärgningsmetoderna skilde sig åt på större och mindre gårdar. År 1972 hässjades och krakades 70 % av förstaskörden på gårdar med mellan 1-10 hektar åker. Samtidigt var motsvarande andel endast 8 % för de företag som hade mer än 50 hektar åker. För dessa företag var torkning på slag, skulltorkning och ensilage vanligare.

År 1988 kan vi se att skulltorkning blivit vanligare också för gruppen mellan 2-10 hektar. Ensilering är fortfarande ovanligt i denna grupp, medan 22 % av förstaskörden ensilerades på företag med mer än 50 hektar åker.

bärga

Skillnader mellan olika delar av landet

Markanta skillnader i bärgningsmetoder konstateras mellan olika delar av landet.
Hässjningen har sin största utbredning i Norrland och västra Svealand. Krakning
sker framför allt i Kalmar län samt Göteborgs och Bohus län. Volmning förekommer
relativt mycket i Älvsborgs län. Torkning på slag dominerar i Skåne samt i
de östra delarna av Svealand och Götaland. Norrbotten skiljer sig från övriga
Norrland med en relativt stor andel torkning på slag, troligtvis på grund av
gynnsamt väder 1972. Skulltorkning har störst utbredning i västra Götaland och
ensilering i södra Götaland.

//Ann-Marie Karlsson

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Arbetsproduktiviteten skiljer sig åt mellan företag med högre respektive lägre produktivitet

I måndags bloggade jag om arbetsproduktiviteten för några olika produktionsgrenar. Arbetsproduktiviteten mäts här som Bruttoreslutatet (det vill säga intäkter minus löpande kostnader) dividerat med antalet årsarbetstider. Statistiken bygger på variabler pengar1från FADN-databasen, den undersökning vi på svenska kallar jordbruksekonomiska undersökningen.

Vi har också tillgång till data för de företag som ingår i undersökningen. Det är därför möjligt att studera hur variationen bland olika variabler ser ut bland företagen inom olika driftsgrenar. Nedan har vi delat in företagen i percentiler. De två högsta och de två lägsta percentilerna har jag tagit bort för att få bort outiers (konstiga resultat). Resultatet är viktat.

Det första vi kan notera är att litet drygt 10 % år 2017 och drygt 20 %  år 2018 av de specialiserade köttdjursföretaen hadeen negativ arbetsprodutivitet. Det innebär att bruttoresultatet är negativt. Intäkterna har alltså inte ens täckt de löpande kostnaderna. Det finns däremot få mjölkföretag med en negativ arbetsproduktivitet.

Det andra vi kan se är att även i den bästa gruppen. De 25 % av företagen som har högst arbetsproduktivitet år 2017 och 2018 så är arbetsproduktiviteten betydligt högre bland mjölkföretagen än bland köttdjursföretagen. Det tredje är att arbetsproduktiviteten skiljer sig mycket åt mellan de med högst och lägst arbetsproduktivitet.

  • Vid den första kvartilen (25 %) var arbetsproduktiviteten 38 000 kr/årsarbetstid och vid den tredje kvartilen (75 %) så var den 96 tusen kronor per årsarbetstid för ett mjölkföretag.
  • För de specialiserade köttdjursföretagen var motsvarande siffror 6 000 kr/årsarbetstid respektive 42 000 kr/årsarbetstid

//Ann-Marie Karlsson

arbetsprod

Publicerat i Ekonomi | Märkt , | 1 kommentar

Arbetsproduktiviteten högre bland grisföretag än mjölkföretag

För en tid sedan bloggade jag om arbetsproduktivitet. Jag har här tittat litet närmare på produktiviteten i några olika driftsinriktningar inom jordbruket. Siffrorna är hämtade från en specialbearbetning av de variabler som redovisas på webbplatsen för FADN. För den internationella jämförelsen använder jag endast uppgifter från FADN-databasen på webbplatsen. Jag har beräknat arbetsproduktiviteten på samma sätt som i förra blogginlägget genom att dela bruttoresultatet (i FADN SE410) med antalet årsarbetstider. Jämförelsen med hela Sverige baseras på den ekonomiska kalkylen för jordbrukssektorn och de variabler som användes i förra blogginlägget.

Diagrammet bygger på siffror som inkluderar inflation. Trots detta vågar jag dra slutsatsen att arbetsproduktiviteten ökat i jordbruket mellan åren 2005 och 2018. Detta märks speciellt bland de specialiserade mjölkföretagen och de specialiserade grisföretagen.

Arbetsproduktiviteten är högre bland grisföretagen och mjölkföretagen än bland företag specialiserade på uppfödning av kalvar. I samtliga fall kan man se en nedgång mellan åren 2017 och torkåret 2018.

sp

De nordiska länderna över EU-genomsnittet

Nedan använder jag den statistik som finns på webbplatsen för FADN och jämför Sverige med övriga EU-länder. De nordiska länderna är markerade med rött. Arbetsproduktiviteten bland mjölkföretag är högst i Danmark följt av Luxemburg och Nederländerna.

För de specialiserade köttdjursföretagen är arbetsproduktiviteten högre i Finland än i Danmark. Sverige hamnar på en tredje plats i den nordiska ligan. Blogginlägget om köttdjursföretagen i de nordiska länderna ger en del bakgrundsinformation. Av det kan man se att besättningstorlekarna för köttdjursföretag är störst i Finland.

produktivi

Arbetsproduktiviteten högre för köttdjursföretag i Finland

produktivitetDiagrammet visar att i de flesta EU-länder är arbetsproduktiviteten högre bland mjölkföretagarna än bland köttdjursföretagarna. I Danmark och Sverige är arbetsproduktiviteten nästan dubbelt så hög bland mjölkföretagarna jämfört med köttdjursföretagarna.

Finland, Lettland och Litauen är de enda undantagen där arbetsproduktiviteten är högre bland köttdjursföretagare än bland mjölkföretagare.

Arbetsproduktiviteten i Rumänien, Bulgarien, Litauen och Kroatien är lägst i EU. Den är högst i Danmark, Nederländerna och Luxemburg.

Jämfört med övriga EU-länder hamnar alltså Sverige på den övre halvan vad gäller arbetsproduktivitet.

Om jag jämför Sverige, Finland och Danmark över tid kan jag se att Danmark har betydligt högre svängningar än Sverige och Finland.

//Ann-Marie Karlsson

spa

 

 

Publicerat i Ekonomi | Märkt , | Lämna en kommentar

740 hektar bruna bönor odlas i Sverige

Bruna bönor är en proteingröda som odlas i Sverige. Bruna bönor har en lång tradition av att ha producerats på Öland. De senaste åren har bönan också börjat produceras på Gotland. År 2020 visar vår preliminära statistik att odlingen uppgick till 742 hektar varav 604 hektar odlades på Gotland.

odling av bruna bönor

Bruna bönor är en värmekrävande gröda som är känslig för frost under groning och uppkomst. Gott kalktillstånd samt en utdragen, varm och torr höst är andra behov som har bidragit till att odlingen av bruna bönor har koncentrerats till Öland och nu på senare år Gotland. Under 1950-talet samlades uppgifter in om totalskördar av bruna bönor på riksnivå. Då varierade produktionen mellan 11 000 och 27 000 ton. Under 2000-talet har odlingsarealen av bruna bönor pendlat mellan omkring 500 och 800 hektar.

Skördestatistik från Öland under perioden 1970–2004 visar att medelavkastningen för bruna bönor har varierat mellan 2 400 kg per hektar (1979) och 400 kg per hektar (1987). Hushållningssällskapet i Kalmar bedömde avkastningen till ungefär 1800 kg/ha år 2010.

//Ann-Marie karlsson

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Odlingen av åkerbönor har inte återhämtat sig efter 2018 års katastrofala skörd

Odlingen av åkerbönor har inte återhämtat sig efter 2018 års dåliga skörd. År 2019 odlades 18 000 hektar med åkerbönor och år 2020 visar den preliminära statistiken att odlingen omfattar 20 000 hektar. Det är ungefär 10 000 hektar mindre än de runt 30 000 hektar som odlades åren 2016 till 2018.

akeböna

Åkerbönor är en förhållandevis torkkänslig gröda. Ett flertal lantbrukare meddelade SCBs skördestatistik att under torråret 2018 torkade åkerbönorna bort helt, så det inte ens gick att skörda ensilage av grödan. Både år 2018 och 2019 finns rapporter om skador av bönsmyg. Dessutom finns i år en del kommentarer om dålig grobarhet för åkerbönorna, vilket kan härröra från nedsatt kvalitet i utsädet från 2018. 

Hektarskördarna har återhämtat sig år 2019

2019 års hektarskörd av åkerbönor är för landet som helhet mer än dubbelt så hög som under 2018, men bara 6 % högre än femårsgenomsnittet, där den mycket låga hektarskörden från 2018 ingår i beräkningsunderlaget.

Totalskörden av åkerbönor har beräknats till 60 200 ton, vilket är 73 % eller 25 400 ton mer än förra året, men 26 % mindre än femårsgenomsnittet. Arealen åkerbönor för tröskning minskade med 31 % jämfört med fjolåret och med 30 % jämfört med femårsgenomsnittet. Bland länen odlades störst areal åkerbönor i Västra Götalands län, där 39 % av den totala odlingsarealen var belägen under 2019.

År 2019 skördades endast 0,6 % av åkerbönorna som ensilage, jämfört med med omkring 11 % år 2018. Samtidigt var den obärgade arealen 1 % år 2019 att jämföra med 6,6 % år 2018.

akerbona

 

Publicerat i Arealer, Skörd | Märkt | 1 kommentar

Odlingen av hampa har ökat något de senaste åren

hampaFrån och med år 2003, blev det återigen tillåtet att odla hampa i Sverige.  År 2004 var arealen cirka 150 hektar, år 2005 drygt 300 hektar, år 2006 drygt 500 hektar och år 2007 drygt 800 hektar. Därefter minskade odlingen  av hampa  till blygsamma 43 hektar år 2014. Därefter har odlingen ökat något till 170 hektar år 2020.

I Sverige är användningen oftast inriktad på  energiproduktion. Hampa som ska användas till biobränsle bör skördas när merparten av bladet har ramlat av, vilket innebär att frosten helst ska inväntas. Näringen i bladen kan då återföras till jorden och biomassan blir lättare att hantera i förbränningsanläggningarna. Under vintern och våren sker förluster av biomassa, så vårskörd ger lägre avkastning än skörd på senhösten. Biomasseskördar på 10 ton torrsubstans per hektar är inte ovanliga  vid höstskörd.

Hampa under 1900-talet

Hampa är en gammal kulturväxt som använts för produktion av rep, säckar, segel, papper m.m. Hampfröet och dess olja kan användas som livsmedel, men även för färgtillverkning, hudvårdsprodukter m.m. Odlingen fick ett uppsving under andra världskriget då beredningsverk anlades för både fiber och olja med hjälp av statliga lån och bidrag .

När grödan väl är etablerad konkurrerar den effektivt mot ogräs genom sitt kraftiga växtsätt. I vårt nordliga klimat blir hampan cirka 1,5 – 4 meter hög. Hampan bereddes på ungefär samma sätt som linet. Stjälkarna skulle rötas, bråkas, skäktas och häcklas. Tågorna var de längsta och starkaste fibrerna. Blånorna var de sämre, kortare och grövre fibrerna.  På grund av hampans narkotiska egenskaper förbjöds odlingen år 1974.  Drogerna marijuana  och hasch utvinns från den indiska hampan. Den industrihampa som odlas här innehåller dock endast marginella mängder av de aktiva substanserna och kan inte användas för framställning av droger.

Efterfrågan på hampafibrer har ökat de senaste decennierna, bland annat eftersom det numera finns beredningsmetoder som gör fibrerna lämpliga för textilindustrin. Ekologiska kläder är ofta gjorda av hampatyg eftersom hampan klarar sig bättre utan växtskyddsmedel än bomull.

Texten över utvecklingen under 1900-talet är till största delen hämtad från vår publikation Jordbruket i siffror 1866-2007.  //Ann-Marie Karlsson

hampa

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar