Midsommar är den tid då vi firar att blommorna blommar och att hela kohagen är grön. Ängs- och betesmarkerna är de jordbruksmarker som i takt med att jordbruket ändrat sina brukningsmetoder mest ändrat omfattning, karaktär och användning de senaste 100 åren. Det är något som vi bloggat om förut och något som också märks inte minst i en del av de visor vi brukar sjunga vid midsommar. Även om det fortfarande är på ängs- och betesmarker du kan hitta gullvivor, mandelblom, kattfot och blå viol så får du leta betydligt längre nu än när Evert Taube skrev visan.
Totalt fanns det 456 000 hektar betesmark i Sverige enligt vår preliminära statistik över jordbrukets markanvändning. Betesmarken kan delas upp i olika typer av betesmark.
Betesmark är ett jordbruksskifte som inte är åkermark och som sköts med bete, 
avslagning eller putsning. På marken ska det växa gräs eller örter som kan användas till foder. Betesmarken i denna kategorier är alltså betesmark som inte har sådana miljövärden eller specifika användningsområden att de definieras som t.ex. alvarmark eller fäbodbete. I den här kategorin har vi också lagt till den betesmark som finns på jordbruksföretag som inte sökt stöd för sin betesmark som ospecificerad betesmark.
Jönköpings- och Kronobergs län är de län där den mesta av ängs- och betesmarken hör till denna kategori. Såväl den totala arealen ängs- och betesmarken som betesmarken i denna kategori minskade mellan åren 2004 och 2009 för att därefter varit relativt konstant.
Slåtteräng är ett jordbruksskifte som inte är åkermark och som används på eftersommaren till slåtter eller för slåtter kompletterat med efterbete. På slåtterängen ska det växa gräs eller örter som kan användas till foder. Hävdad ljung kan också användas till foder. Arealen slåtterängar har ökat de senaste åren. Norrbottens län är den mesta delen av betesmarken slåtteräng i form av framförallt myrslåtter. Ungefär en fjärdedel av slåtterängarna i Sverige finns i Norrbottens län.
Skogsbete är mark som länsstyrelsen fastställt som skogsbete och som ingår i ett åtagande för miljöersättning. Marken ska betas av djurslagen nötkreatur, får, get eller 
häst inom ett område som till största delen består av skog. Det ska finnas inslag av gamla träd och på marken ska det växa gräs, örter och ris som kan användas till foder. Med ris menar vi exempelvis hävdad ljung och blåbärsris, inte sly. Markvegetationen ska också vara betespräglad.
Fäbodbete är både öppna marker och skog som ligger vid en fäbod. Fäboden ska ha funnits sedan länge. Marken ska betas varje år med fritt bete eller bete i storhägn. Merparten av fäbodbeterna finns i Jämtlands län ( 8 200 hektar) och i Dalarna län ( 5 300 hektar) år 
2019.
Alvarbete finns bara på Öland eller Gotland. På marken ska det växa gräs, örter och ris som kan användas till foder. Alvaret hör till det bästa med Öland tycker jag och det är också just på Öland det mesta av alvarbetet finns. Hela 21 400 hektar alvarbete finns på Öland.
Mosaikbetesmark är en betesmark med stort inslag 
av tätare områden med naturliga impediment, träd och buskar eller värdefulla landskapselement. Markerna har höga naturvärden som visar på långvarig slåtter- eller beteshävd eller höga kulturvärden kopplade till odlingslandskapet. Som mosaikbetesmark räknas ba
ra mark som länsstyrelsen fastställt som mosaikbetesmark och som ingår i ett åtagande för miljöersättning.
Det finns ungefär 6 000 hektar mosaikmarker i Sverige främst i vid kusten i Västra Götalands län.
Arealen av olika typer betesmark län för län hittar du nedan. Det finns mest betesmark i Kalmar län tack vare de stora arealerna av alvarbete på Öland. Mer siffror hittar du vår statistikdatabas. Vi har också litet mer tradionsenligt skrivit om bete landskap för landskap. Det blogginlägget visar att 20 % av Sveriges betesmarker finns i Småland.
//Ann-Marie Karlsson
Jordbruket i siffror 
Pingback: Att döda ett landskap